Utflykt

Idag skall jag berätta om en mycket hemsk upplevelse som från och med i tisdags kommer att förändra min syn på världen!

Jag låg och sov i min bädd när matte och hennes kumpaner kom in genom dörren, de verkade vara på gott humör, jag borde ha blivit misstänksam men trodde allt var i sin rätta ordning. Icke! Matte drog upp mig ur min slummer och satte på mig koppel samt sele, sedan lyfte hon ut mig i "svalen" jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Vi gick in i monstrum rummen och steg sedan ut genom en dörr som ledde till ett helt nytt område. Vi var nu utomhus och det vimlade av främmande människor, rytande metall monster och de djur matte betecknar som "hundar". Jag kan svära på att en av dem tittade hungrigt på mig genom ett fönster. Jag klängde fast i mattes jacka i ren skräck, jag känner mig trygg i mattes famn (inte för att jag kommer att erkänna det för matte, hon kan få för sig saker då) När matte släppte ner mig sprang jag för mitt liv in i närmaste buske, håller man sig långt ner syns man inte, kom ihåg det! Jag blev skrämd av ett ljud i busken och försökte springa igen, men mitt koppel fastnade! (Matte höll i det förstod jag senare) Jag trodde min sista stund var kommen, det visade sig dock vara matte som var källan till ljudet, tack o lov!

Jag i busken

Vi gick vidare till en gräsmatta, där var det lagom mörkt och luktade intressant. På gräsmattan stod ett hus som jag ansåg var utmärkt att smyga längsmed, där kunde ingen se mig medans jag såg dem. Jag försökte smyga bort i mörkret men matte verkade inte gilla mörkret för hon lyfte upp mig och gick tillbaka till ljuset, matte förstår uppenbarligen inte vikten av kamouflage! På vägen avlägsnade sig en av mattes kumpaner och det blev en massa hejdåande och ses snartande, måste ni människor jama så mycket innan ni går i från varandra? Verkar rätt onödigt om du frågar mig, jamande hör till när man vill ha uppmärksamhet eller vill ha något. Vi gick sedan vidare och matte satte ner mig igen för att jama med den kvarvarande kumpanen. (Som råkar vara mattes vän med det lustiga djuret i bur.)
 

Jag hörde då plötsligt något som rörde sig, matte verkade inte ha hört nåt så det var upp till mig att undersöka saken. Det var en massa torra växtdelar som åkte fram över marken utan att nån rörde vid dem! De var således alldeles klart att de levde och att de var lovligt bytte för det. Jag glömde allt annat när mina starka jakt instinkter satte in och tigern i mig vaknade! Snabbt kastade jag mig över den närmaste av de torra växtdelarna, men precis innan jag fick tag i den lyfte matte upp mig. Höjden av fräckhet säger jag! Jag blev ursinnig och försökte kasta mig ur mattes famn, dock utan framgång, hon tog bara och vände på mig och sa åt mig att sluta sprattla. Varför måste jag utstå en sådan behandling? Matte är sannerligen en dålig tjänare! Medans jag funderade över mitt nästa drag hade matte gått in i monstrum rummet igen så jag kunde inte göra annat än att klänga mig fast i mattes jacka igen. Väl hemma i säkerhet igen kunde jag inte göra annat än att reflektera över den ofrivilliga utflykten.

I Mattes trygga famn

Utflykten har öppnat mina ögon för att världen är långt mycket större än vad jag tidigare förstått, dessutom är den full med farliga saker som jag inte hade räknat med. Nu kommer jag få revidera om hela min plan för världserövring och börja tänka ut en ny. Även min syn på matte har ändrats, hon har visat sig allt mer nödvändig för utflykter i omvärlden, hon är klart större än mig och andra djur verkar hålla sig på respektfullt avstånd från henne. Jag har sett henne jaga bort fåglar lika stora som mig! Matte måste helt enkelt räknas med som livvakt i kommande planer, jag måste nu bara finna ett sätt att få henne att göra som jag vill.

Nu skall jag dock genomföra en renande ritual och sedan sova en stund så att jag orkar hålla matte vaken i natt.

Mjau Kamrater (^._.^)