Hej igen.
Sitter som vanligt och tittar ut genom fönstret, det är grådaskigt och tråkigt ute, dessutom regnar det. Matte säger att det är normalt höstväder men jag tycker ändå inte om det, dock så är vattnet på fönstret roligt att jaga när det rinner ner.
Jag är så glad för att jag är inne i värmen och kan mysa i mattes säng. Jag är nämligen född ute och bodde ute med min mamma och mina syskon. Det gick rätt bra på sommaren men när hösten kom blev det otrevligt med höstoväder och kylan. Jag och min familj hade tur att det fanns snälla människor som tog in oss i värmen innan det blev riktigt kallt. Det var en förening som heter Katthjälpen som tog in oss och jag fick bo i ett av deras jourhem först. Efter ungefär ett halvår fick jag flytta till katthemmet istället för att det där fanns en ledig plats till mig, då hade mina syskon redan blivit adopterade och fått flytta till egna hem. Jag tyckte det var tråkigt på katthemmet i början för att jag var i ett eget rum utan några kompisar. Dessutom var det inte människor där hela tiden och klappade mig, jag älskar att bli klappad men att bli borstad är nästan bättre ^.^
Sen fick jag släppas ut tillsammans med de andra katterna på hemmet, men de var inte så förtjusta i mig, inte för att jag förstår varför, jag ville ju bara leka med dem!
Jag hade inte varit länge på katthemmet innan jag träffade min matte, hon hjälper till på katthemmet. Först tyckte jag att hon var lite läskig, men så upptäckte jag att matte är jätteduktig på att klia bakom öronen, efter det följde jag efter henne och jamande när hon var i mitt rum. Jag ville ju att hon skulle klia mer! Det kan vara riktigt svårt att klia sig bakom öronen skall ni veta, fast ni människor har det ju enklare med det där. Det dröjde en eller två veckor innan matte hade bestämt sig att jag skulle få följa med henne hem och den 6 juni 2011 hämtade hon mig.
Resan hem till matte var lite läskig, först stoppades jag i en bur och sen blev det helt svart när någon lade en jacka över min bur! På vägen hörde jag en massa konstiga ljud, högljudda rytanden och främmande röster. Inte nog med alla ljud, tror ni inte att marken skulle darra och skälva? När vi äntligen var framme var jag så utmattad att jag gömde mig under mattes säng och sov i flera timmar innan jag kom fram igen. När jag väl vågade mig fram undrade jag om jag kommit till paradiset, jag hade fått en stor alldeles egen låda som jag slipper dela med någon annan katt ^.^ Sen hade jag fått flera roliga leksaker och en säng med en klösbräda på, men det bästa av allt var matplatsen! Där fanns en skål för blötmat, en för torrmat (blä för torrmat!) och en vattenskål. Har dock hittat en bättre vattenskål på senare tid, vattenkannan till blommorna! Testa den, jag lovar att det är den bästa vattenskål som finns.
Matte hade en massa växter också, jag testade om man kan äta dem, men då blev hon jättearg och sprutade vatten på mig med en grön flaska. Matte använder flaskan när jag gör något hon inte tycker om, vilket är en del, jag får inte tugga på växterna (undantaget de grönvita gräsliknande växterna) jag får inte vässa klorna på mattorna eller möblerna, jag får inte gå på spisen och jag får absolut inte tugga sönder tidningar eller kartonger. Finns det något jag får göra? Jag undrar bara. Ett sätt har jag dock att ta ut min hämnd på den förbannade gröna flaskan, jag slår ner den på golvet och tuggar på den i hopp om att den skall gå sönder MjaMjauMjau hämnden är ljuv!
Mjau Kamrater (^._.^)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar